Livsmysteriets lösning är att sammansmälta Tank

Av Alan Phillips®
Fritt översatt av Bengt Jacobsson
En dokumenterad rapport
Originalet på engelska

En introduktion till motsägelser mellan den medicinska vetenskapen och immuniseringspolicyn.

"Alla sanningar går igenom tre stadier: först så blir de förlöjligade. Sedan blir de våldsamt motarbetade. Slutligen blir de accepterade som alldeles självklara." (Shopenhauer)

Förord

När min son skulle börja med sina rutinvaccinationer visste jag inte att det fanns några risker förenade med vaccinering. Men barnavårdscentralens upplysningslitteratur innehåll en motsägelse: risken att få en allvarlig negativ reaktion efter DPT-vaccinet var 1 på 1,750, medan risken att dö av sjukdomen kikhosta på årsbasis var en på åtskilliga miljoner. När jag påpekade det för läkaren så misstyckte han argt och stormade ut ur rummet mumlande, "Jag borde väl läsa det där någon gång…Snart där efter hörde jag talas om ett barn som hade blivit permanent handikappat efter vaccination, så jag beslöt att själv undersöka hur det förhöll sig. Mina upptäckter var så alarmerande att jag känner mig tvingad att dela med mig av dem, därav denna rapport.

Hälsovårdsmyndigheterna tillskriver vaccinerna äran för att vissa sjukdomar har minskat och de försäkrar att vaccinerna är riskfria och effektiva. Och ändå är dessa, till synes bergsäkra påståenden direkt motsagda av sjukvårdsstatistik, medicinska studier, rapporter från FDA_ och CDC3 och många vetenskapliga rapporter av aktade forskare runt om i världen. Faktum är att de epidemiska sjukdomarna minskade stadigt under flera årtionden innan man började vaccinera. Amerikanska läkare rapporterar om tusentals vaccinationsskador varje år inklusive dödsfall och permanenta handikapp samt epidemier i fullt vaccinerade befolknigsgrupper. Förskare tillskriver massvaccinationsprogrammen dussintals kroniska immunologiska och neurologiska sjukdomstillstånd.

Hundratals publicerade medicinska studier dokumenterar vaccinernas misslyckande och skadliga effekter. Flera dussintals böcker som förklarar detta och liknande, och som dömmer ut vaccinationensteorin. Och ändå, häpnadsväckande nog, så är de flesta barnläkare och föräldrar ovetande om dessa upptäckter. Det finns däremot, en snabbt växande internationell rörelse bestående av läkare och föräldrar som ifrågasätter den omfattande och obligatoriska vaccinationsförfarandet.

Min uppgift är inte att tala om för någon om de skall låta vaccinera sitt barn eller inte, utan att med yttersta angelägenhet peka på några starka skäl varför var och en borde undersöka fakta innan de låter sina barn genomgå proceduren. Som nybliven förälder blev jag chockad när jag upptäckte brist avetisk eller laglig skyldighet för barnläkarna som skulle kräva att devar fullt insatta i problematiken, och att i första hand se läkare som tillämpar rutiner baserade på inkomplett, och i vissa fall rentav vilseledande information.

Trots att den här rapporten är en kort introduktion, innehåller den tillräckligt med bevis för att befoga vidare undersökningar av alla berörda, vilket jag varmt rekommenderar. Ni kommer att finna att detta är enda sättet att få en objektiv översikt eftersom den här kontroversen är känslomässigt väldigt laddad.

En uppmaning till försiktighet: var försiktiga när ni försöker ta upp den här frågan med en barnläkare. De flesta har satsat sin identitet och anseende på vacciners antagna säkerhet och effektivitet , och har därför svårt att erkänna bevis på motsatsen, oavsett källan. Den första barnläkaren som jag försökte dela mina upptäckter med blev arg och skrek åt mig då jag helt lugnt förde fram dem. Missuppfattningarna har mycket djupa rötter.
 

Vaccinationmyt nr. 1:

"Vaccinerna är helt ofarliga."

…eller, är de det?

FDA:s VAERS får varje år in ungefär 11,000 rapporter om svåra biverkningar efter vaccinationer, varav ungefär 1% är dödsfall (över 112)[1]_. Det största antalet rapporter lämnas av läkare och det största antalet dödsfall tillskrivs kikhostevaccinet, "Pö:et is DPT. Denna siffra i sig är alarmerande, och ändå är den bara toppen på isberget. FDA beräknar att endast 10% av biverkningar inrapporteras [2]. Denna siffra bekräftas av de undersökningar som NVIC har gjort [3]. Faktum är att NVIC rapporterade att "I New York var det bara 1 av 40 läkarmottagningar (2.5%) bekräftade att de rapporterade dödsfall eller skador som följde efter vaccinationö. Det betyder att 97,5 % av dessa dödsfall och skador inte blir rapporterade. Läkarkårens integritet i all ära, (läkarna är enligt lag skyldiga att rapportera dessa allvarliga händelser) så visar dessa undersökningar att de årliga dödsfallen kan överstiga över 1,000_.

När det gäller kikhosta så ter sig antalet dödsfall från sjukdomen (10 årligen enligt uppgift från CDC, och endasts 8 under 1993, året den sista epidemin härjade. Dessa epidemier återkommer regelbundet med 3-4 års mellanrum, medan vaccinering pågår jämnt) som obetydlig i jämförelse med de dödsfall som är orsakade av vaccinet . 1993 var den sista stora kikhosteepidemin. Enkelt uttryckt, vaccinet är 100 gånger dödligare än sjukdomen!! Hade det inte varit så att det har förekommit många fall där människor insjuknade trots att stor majoritet var vaccinerade (se Myt nr. 2), och faktumet att stora majoriteten smittosamma sjukdomar har stadigt minskat under denna århundrade (kikhosterelaterade dödsfall minskade med 79 % innan vaccinerna kom; se Myt nr. 3) förstår man att denna jämförelse är giltlig. Det stora antalet dödsfall, för att inte nämna andra skador, kan knappast vara ett nödvändigt offer för att försöka få ett sjukdomsfritt samhälle.

Tråkigt nog så är inte detta slutet på berättelsen om vaccinrelaterade dödsfall. Både nationella och internationella studier har visat att vaccinerna kan vara orsaken till SIDS [4,5].

En studie visade att de flesta fallen av SIDS i USA inföll vid 2 och 4 månaders ålder, precis då de två första rutinmässiga vaccinerna gavs. En annan undersökning visade ett klart mönster som sträckte sig till tre veckor efter vaccinationen. Vidare, en annan undersökning fann att 3,000 barn i USA dör inom 4 dagar efter vaccinering (konstigt nog rapporterade undersökarna inget samband mellan SIDS och vaccinationerna), medan ännu en annan undersökning drog den slutsatsen att ungefär hälften av SIDS-fallen – vilket är 2,500 till 5,000 dödfall bland spädbarn årligen i USA – är orsakade av vaccin.4

Det finns också undersökningar som gör gällande att det inte finns något samband mellan SIDS och vacciner. Emellertid blev många av dessa ogiltligförklarade av ytterligare en annan studie som fann att vilseledande vinkling hade svängt över deras resultat till förmån för vaccinet[6].

Borde inte detta mana till försiktighet? Skulle inte blotta misstanken om att det finns ett samband mellan vacciner och spädbarnsdöd vara en berättigad orsak till en minutiös, världsvid undersökning av vaccinationsstatus hos alla fall av SIDS? I mitten av 70-talet höjde Japan vaccinationsåldern i från 2 månader till 2 år; förekomsten av SIDS föll dramatiskt. Trots detta har det medicinska etablissemanget i USA valt en hållning där man förnekar detta. Rättsobducenter vägrar att kontrollera vaccinationsstatus, så ovetande familjer fortsätter att betala priset, omedvetna om faran och nekade rätten att göra ett val.

Det låga antalet rapporterade fall av allvarliga biverkningar tyder på att det verkliga antaletsom faktiskt sker kanske är mer än 100,000 årligen. På grund av läkarnas underlåtenhet att rapportera är det ingen somvet hur många av dessa fall blir permanent handikappade, men statistiken tyder på att antalet är flera gånger högre än antalet dödsfall. Denna oro är förstärkt av en undersökning som avslöjade att 1 av 175 barn som fick den kompletta serien av DPT vacciner led av "allvarliga reaktionerö[7] ochav en doktor s rapport till en advokat att 1 av 300 DPT vaccinerade barn fick epilepsiliknande anfall[8].

I England blev det faktiskt en nedgång i dödsfall från kikhosta när vaccinationsfrekvensen sjönk från 80% till 30% i mitten på 70-talet. Den svenske epidemiologen Birger TrollforsÆ studie av kikhostevaccinets effektivitet och skadlighet runtom i världen fann att "dödligheten förknippad med kikhosta är f.n. mycket låg i I- länderna"och att det inte gick att finna någon skillnad mellan länder med hög, låg eller ingen vaccinationsfrekvens när man jämförde dem."Han fann också att England, Wales och Västtyskland hade fler kikhostafall med dödlig utgång på 70-talet när vaccinationsfrekvensen var hög än i den senare delen av 80-talet, när frekvensen hade gått ner[9].

Vaccinationerna kostar oss, förutom våra barns liv och hälsa stora penningssummor. USA:s federala regerings NVICP har betalat ut mer än 724,4 miljoner dollar till föräldrar vars barn blev skadade eller avled, ett tal kring nära 90 miljoner dollar av skattebetalarnas pengar. NVICP har fått in över 5,000 anmälningar sedan 1988vilket inkluderar fler än 700 vaccinrealterade dödsfall. Det ligger deesutom fler än 2,800 obehandlade anmälningar för skador och dödsfall hos NVICP; det kan ta flera år innan de blir utredda[10]. Under tiden har läkemedelsföretagen en lukrativ marknad men de är undantagna från ansvar för sina produkters konsekvenser. Vaccinering är i lag förordnad i alla 50 medlemsstater, även om man lagligt kan slippa den i de flesta stater, se Myt nr. 9. Läkemedelsföretagen åtnjuter en immunitet från ansvar för konsekvenser av deras produkter. Vidare, de har tillåtits att använda sig av "munkavle ordern"som hävstång vid juridiska förlikningar för att förhindra avslöjande av informationen till allmänheten om vaccinationsrisker. Sådana arrangemang är klart oetiska: de påtvingar en icke samtyckande amerikansk allmänhet att ta på sig vaccintillverkares betalningsskyldighet, samtidigt som dessa tillverkare söker föräkra sig om att denna samma allmänhet kommer att förbli ovetande om dessa produkters skadlighet. Det är vidare intresant att läga märke till att försäkringsbiolag, som utför de bästa ansvarsutredningar vägrar att täcka vaccinationsskador. Profit tycks diktera både läkemedelstillverkarnas och försäkrings bolagens ställning.

Vaccinationssanning nr. 1:

"Vaccinering orsakar många dödsfall och permanenta skador till stor kostnad för familjer och skattebetalare." 

Vaccinationsmyt nr. 2:

"Vaccinerna är mycket effektiva."

…eller, är de det?

Den medicinska litteraturen har dokumenterat ett förvånandsvärt stort antal vaccinationsmisslyckanden. Fall av mässling, påssjuka, polio, smittkoppor och Hib har alla förekommit i fullt vaccinerade befokningsgrupper[11,12,13,14,15]. CDC rapporterade 1989 att " Bland skolbarn har det förekommit små epidemier i skolor där fler än 98 % av barnen är vaccinerade[16]. De har förekommit i alla delar av landet inklusive befolkningsgrupperdär det inte har rapporterats några fall av mässling på många år. [17]"CDC har också rapporterat om mässlingsfall i fullt vaccinerade samhällen[18]. En undersökning som granskade det fenomenet kom till slutsatsen att "Det är en paradox att när frekvensen av mässlingvaccination stiger i ett samhälle så blir mässling en sjukdom som drabbar de vaccinerade.[19]"En senare undersökning fann att mässlingvaccination "skadar immunförsvaret så att man får en ökad mottaglighet för andra infektioner.[19a]"De här undersökningarna pekar på att målet att få komplett immunitet mot sjukdomar får ett motsatt resultat, vilket är bevisat av alla de tillfällen då epidemier har brutit ut i fullt vaccinerade länder. I Japan blev det en årlig ökning av smittkoppsfallen efter man hade infört obligatorisk vaccinering 1872. 1892 var det 29 979 dödsfall och alla hade blivit vaccinerade[20] . I början av detta århund- rade hade Filipinerna sin största smittkoppsepidemi efter det att 8 miljoner människor hade fått 24,5 miljoner vaccindoser. Resultatet blev att dödsfallen fyrdubblades[21]. 1989 förekom det i Oman många fall av polio i hela landet sex månader efter det att det hade genomförts en helteckande vaccinering[22]. I USA 1986 var 90% av 1,300 fall av kikhosta i Kansas "fullt vaccinerade.[23]ö 72% av kikhostafallen i en epidemi i Chicago, 1993, var fullt vaccinerade[24].

Vaccinationssanning nr. 2:

"Bevis tyder på att vaccinering är ett osäkert medel att förebygga sjukdomar på."

Vaccinationsmyt nr. 3:

"Vaccinerna är huvudorsaken till låg förekomst av infektionssjukdomar i USA."

… eller, är de det?

Enligt British Association for the Advancement of Science minskade barnsjukdomarna med 90% mellan 1850 och 1940 samtidigt som de sanitära och hygieniska förhållanden förbättrades, långt innan obligatorisk vaccinering. Dödsfall från infektionssjukdomar minskade både i England och USA med i medeltal 80% under detta sekel (dödsfall orsakade av mässling minskade med 97%) innan man började vaccinera[25]. I Storbrittannien nådde polioepidemierna sin kulmen 1950, och de hade minskat med 82% när man började vaccinera mot dem 1956. Sålunda kan vaccinerna, i bästa fall, bara ta åt sig en liten del av äran av att dödsfallen i infektionssjukdomar har minskat. Även denna lilla del kan ifrågasättas eftersom hastigheten med vilken sjukdomarna minskade var densamma efter det att vaccinerna började användas. Det var även så att i de länder i Europa där man vägrade att vaccinera mot smittkoppor och polio, minskade epidemierna i samma takt som i de länder som hade infört obligatorisk vaccinering. (Faktum är att både smittkopps – och poliovaccination följdes av en märkbar ökning av antalet fall i början). Under smittkoppsvaccinationskampanjen i England fortsatte minskningen också av antalet fall i andra infektionssjukdomar trots att ingen blev vaccinerad mot dem.

I England och Wales minskade både smittkoppor och vaccinationsfrekvensen samtidigt under en period av åtskilliga decennier[26]. Det är därför omöjligt att säga om det var vaccinerna eller andra faktorer – förbättrade sanitära och hygieniska förhållanden, bättre diet, naturliga cykler – som var orsaken till minskningen av dödsfallen. En nyligen framlagd report av WHO bekräftar detta genom att de har funnit att dödligheten i länder i den tredje världen inte har något samband med vaccinationskampanjer utan är nära relaterad till hygien och dietförhållanden[27]. Att vaccinerna fått äran av våra nuvarande sjukdomsförhållanden är helt enkelt mycket överdrivet om inte helt missledande.

Vaccinationsförespråkarna pekar mera på statistiken över sjukdomsfallen än på dödstalen för att bevisa vaccinets effektivitet. Statistikerna visar oss att dödstalen är en bättre måttstock på sjukdomsfallen än antalet sjukdomsfall därför att det är en mycket bättre rapportering av dödsfall[28]. En nyligen gjord undersökning i New York fann man att endast 3,2% av barnläkarna rapporterade antalet insjuknade i mässling till CDC. 1974 rapporterade CDC att det hade varit 36 fall av mässling i Georgia medan GSSS rapporterade 660 fall[29]. 1982 skyllde Marylands hälsomyndigheter en kikhosteepidemi på ett TV program – "DPT Vaccination Roulette"- som varnade för riskerna med DPT. När sedan USAÆs Division of Biological StandardsÆ förre topp virolog, Dr. J. Anthony Morris, analyserade de 41 fallen fann han att endast 5 var kikhosta och de hade alla blivit vaccinerade[30]. Sådana här incidenter visar på osäkerheten i statistiken över insjuknade och ändå litar vaccinationsförespråkarna på dem utan närmare undersökning.

Vaccinationssanning nr. 3:

"Det är oklart vilken påverkan vaccinerna har haft på minskningen av sjukdomar som vi har erfarit under detta århundrade."

Vaccinationsmyt nr. 4:

"Vaccinering grundar sig på sund immunologisk teori och erfarenhet."

… gör den inte det?

Det kliniska beviset för vaccinationernas berättigande är deras förmåga att bilda antikroppar hos mottagaren, den förmågan är inte förnekad. Frågan är dock om en sådan antikropps bildning skapar immunitet. Till exempel, barn som har brist gammaglobulin kan inte bilda antikroppar, men de återhämtar sig nästan lika fort från infektionssjukdomar som andra barn[31]. I en undersökning publicerad av British Medical Council 1950, konstaterade man under en difteriepidemi, att det inte fanns något förhållande mellan antalet antikroppar och sjukdomsfall. Forskarna fann personer med väldigt lågt antikroppsantal som var resistenta mot sjukdomen medan andra med ett högt antal antikroppar blev sjuka[32]. Naturlig immunitet är ett komplicerat fenomen som involverar många organ och system. Det kan inte bli helt kopierat med en artificiell stimulering av antikroppsproduktion.

Forskning visar också att vacciner kopplar immunceller till en specifik antigen, som finns i vaccinet, och på så sätt blir de oförmögna att reagera på andra infektioner. Vår immunologiska reserv blir kanske på det sättet förminskad och orsakar en generell minskning av immunförsvaret[33].

En annan komponent i vaccinationsteorin är "flock immunitetö vilken säger att om tillräckligt många i ett samhälle blir vaccinerade så blir alla skyddade. Myt nr.2 visade att det finns många dokumenterade fall som tuder på motsatsen – fullt vaccinerade befolkningsgrupperblir sjuka. När det gäller mässling så tycks det vara resultat av hög vaccinations frekvens[19]. En Minnesota statsepidemolog drog den slutsatsen att Hib vaccin ökade risken att insjukna när en undersökning visade att vaccinerade barn var fem gånger så mottagliga för hjärnhinneinflammation som ovaccinerade.

Ett annat försvar för vaccination är omsorgsfull utvalda epidemiologiska undersökningar. Många är trots det inte rättvisande källor från vilka man kan dra slutsatser angående vaccinernas effektivitet. Om, till exempel, 100 människor är vaccinerade och 5 av dem blir sjuka så säger man att vaccinet är 95% effektivt. Men om bara 10 av de 100 verkligen blev utsatta för smitta så är vaccinet bara 50% effektivt. Eftersom ingen vill utsätta ett helt samhälle för smitta – även om alla är vaccinerade – så kan siffror över vaccinernas effektivitet aldrig spegla vaccinernas verkliga förmåga att skydda mot sjukdomar.

En annan oroande kutym, när det gäller vaccination är antagandet att alla barn, oberoende av ålder, är i stort sett identiska. Ett 2 månaders barn som väger 4 kilo får samma dos som en femåring som väger 20 kilo. Spädbarn med outvecklade immunsystem kan få fem gånger större dos (i förhållande till kroppsvikten) än äldre barn. Dessutom har man vid stickprov funnit att innehållet i vaccinerna varierar från 1/2 till 3 gånger mer av det som etiketten anger. Tillverkarens kontroll tycks tolerera en stor felmarginal. "Heta partier"- sändningar av vacciner som har orsakat en oproportionerligt stor antal dödsfall och svåra skador – har många gånger blivit upptäckta av NVIC men FDA vägrar att ingripa för att förhindra onödiga skador och dödsfall i framtiden. En del skulle vilja kalla det för barnamord.

Slutligen så tar vaccinationsbruket för givet att alla mottagare, oberoende av ras, kultur, diet, geografiskt område eller andra förhållanden, reagerar på samma sätt. Det visades dramatiskt för några tiotal år sedan i Australiens Norra Territorium, där en intensiv vaccinations kampanj fick som resultat att otroliga 50% av barnen till urinnevånarna dog. Dr. A. Kalokerinos upptäckte att deras diet på "skräpmat"(införd till dem av den vita befolkningen) hade brist på C-vitamin och det var den underliggande orsaken till det höga dödstalet. Undersökningar hade redan visat att vaccinerna stjäl av C-vitamin reserven och att barn i chock eller kollapstillstånd ofta återhämtade sig på några minuter om de fick en C-vitamininjektion. Dr. Kalokarinos ansåg att det var märkligt att så pass många överlevde. Man kan undra hur livet blev för dem som klarade sig, de kan inte ha undgått att bli skadade.

Nästan lika oroande är en nyligen gjord undersökning, som redovisas i New England Journal of Medicine, där man fann att stort antal rumänska barn hade fått polio från vaccinet, vilket inte är så vanligt i de utvecklade länderna. Man fann ett nära samband med antibiotikainjektioner – en injektion inom en månad efter vaccinationen ökade risken för polio 8 gånger, 2 till 9 injektioner ökade risken 27 gånger och tio eller fler injektioner ökade risken 182 gånger (Washington Post, February 22, 1995).

Vilka andra faktorer som man har förbisett i vaccinationsteorin, kommer att visa sig och avslöja oförutsedda eller tidigare förbisedda konsekvenser? Vi kommer inte att fullt förstå hur stor faran är förrän forskarna börjar att ärligt forska och rapportera sina fynd. Under tiden är hela länders befolkning ovetande medspelare i något som många säkert inte skulle vilja delta i om de blev ordentligt informerade förväg.

Vaccinationssanning nr. 4:

"Många av de antaganden på vilka teorin och bruket att vaccinera är baserade har i tillämpningen visat sig vara felaktiga."

Vaccinationsmyt nr. 5:

"Barnsjukdomarna är ytterst farliga."

… eller, är de det verkligen?

De flesta infektionssjukdomar har få allvarliga konsekvenser i nutidens moderna värld. -ven CDCs konservativa statistik visar att i kikhostefallen under 1992-94 var det 99.8% som blev återställda. Faktum är att, när hundratals fall av kikhosta inträffade i Ohio och Chicago på hösten 1993, sa en expert på infektionssjukdomar från Cinncinnati Childrens Hospital_; "Sjukdomen var väldigt mild, ingen dog och ingen behövde intensivvård.ö

De allra flesta gånger är barnsjukdomarna godartade och självläkande. Man får i regel också en livslång immunitet från dem medan immuniteten från vaccinerna endast är kortvarig. Faktum är att den kortvariga immuniteten från vaccin kan skapa en farligare situation för barnet i framtiden. Till exempel, det nya vattkoppsvaccinet vars effektivitet är beräknad till mellan 6 och 10 år kan uppskjuta barnets mottaglighet tills det är vuxet och då är dödligheten från den sjukdomen 20 gånger större.

I en uppblossande epidemi under slutet av 1980 var ungefär hälften av mässlingsfallen ungdomar och vuxna av vilka de flesta hade blivit vaccinerade som barn[35]. Den rekommenderade förstärknings injektionen kanske förlänger immuniteten med 6 månader[36]. Dessutom tror en del av läkarna att viruset från vattkoppsvaccinet kanske "blir aktivt senare i livet och orsakar herpes zoster (bältros) eller andra störninga r i immunsystemet.[37]"Dr. A. Levin från Dept. of Pediatrics, St. LukeÆs Medical Center i Cleveland, Ohio, opponerade sig kraftigt mot att det nya vaccinet skulle bli tillåtet, "… förrän vi verkligen känner till riskerna med att spruta in genförändrat DNA (herpes virus) i mottagarna (barnen).[38]ö Sanningen är att ingen vet, men vaccinet är nu tillåtet och rekommenderas av hälsovårdsmyndigheterna.

Infektionssjukdomarna är inte endast sällan farliga utan de kan också spela en vital roll i utvecklingen av ett starkt, friskt immunsystem. Människor som inte har haft mässling har i större utsträckning vissa hudsjukdomar, degenerativa sjukdomar i skelett och senor och en del tumörer medan de som inte har haft påssjuka löper en större risk att få äggstockscancer.

Vaccinationssanning nr. 5:

"Faror med barnsjukdomar är mycket överdrivna för att skrämma föräldrarna till att gå med på en tvivelaktig men (för vissa) vinstgivande procedur."

Vaccinationsmyt nr. 6:

"Kampen mot polio var en av vaccinationens verkliga segrar."

… eller var det?

Sex stater i New England rapporterade en ökning av poliofall ett år efter det att Salk vaccinet började användas. Ökningarna varierade från det dubbla i Vermont till den otroliga ökningen av 642% i Massachusetts. 77,5% av de förlamade fallen i Massachusett från 1959 hade fått tre doser av injicerat poliovaccin. Under ett kongressförhör i USA 1962, försäkrade Dr. Bernhard Greenberg, chef för Dept. of Biostatistics i University of North Carolina School of Public Health att poliofallen inte endast ökade väsentligt (50%-ig ökning från 1957 till 1958 och 80%-ig ökning från 1958 till 1959) utan att även statistiken manipulerades av Public Health Service för att ge det motsatta intrycket[39].

Enligt forskare och författare Dr. Viera Scheibner blev 90% av poliofallen eliminerade från statistiken genom att hälsovårdsmyndigheterna omdefinierade sjukdomen efter det att vaccinet började användas. I verkligheten fortsatte Salkvaccinet att orsaka förlamning i polio i åtskilliga länder vid en tid då det inte fanns några epidemier orsakade av det "vilda"viruset. I USA är tusentals fall av virusoch aseptisk hjärnhinneinflammation rapporterade varje år. Innan salkvaccinet började användas så diagnostiserades de som polio. Antalet fall som skulle till för att man skulle kalla det epidemi ökades från 20 till 35 och kravet för att de skulle tas med i statistiken ändrades från "symtom i 24 timmar"till "symtom i 60 dagarö. Det är inte underligt om polio minskade radikalt efter vaccinering, åtminstone på papperet. CDC rapporterade 1985 att 87% av poliofallen i U.S.A mellan 1973 och 1983 var orsakade av vaccinet och deklarerade senare att alla, med undantag för ett fåtal importerade fall, var orsakade av vaccin. De flesta av de importerade fallen förekom i fullt vaccinerade personer.

Vaccinationssanning nr. 6:

"Efter många års stadig minskning orsakade vaccinerna en kraftig ökning av polio och är nu den enda orsaken av polio i USA idag."

Vaccinationsmyt nr. 7:

"Mitt barn fick ingen omedelbar tillfällig reaktion på vaccinet, så det är väl inget att oroa sig för."

… eller, är det så?

De dokumenterade långvariga skadorna från vaccination inkluderar kroniska immunologiska och nevrologiska störningar såsom autism, hyperaktivity, kocentrationsstörningar, dyslexi, allergier, astma, cancer och andra onormala tillstånd, som man knappast hade hört talas om för 30 år sedan innan massvaccinations programmen startade. Vaccinerna innehåller en del kända carcinogena ämnen såsom timersol (kvicksilverförening), aluminiumfosfat och formaldehyd (giftinformations- centralen i Australien anser att det inte finns någon acceptabel säker mängd formaldehyd som man kan spruta in i en levande människa).

Forskaren och författaren Harris Coulter, Ph.D. förklarade att hans intensiva forskning hade avslöjat barnvaccination att vara "à orsak till låggradig hjärninflammation i en mycket större skala än hälsovårdsmyndigheterna vill erkänna, i omkring 15-20% av barnen."Han pekar på att följderna av hjärninflammation ( en känd biverkan av vaccination) är: autism, inlärningssvårigheter, liten, och inte så liten hjärnskada, kramper, epilepsi, sömn- och ätstörningar, sexuella störningar, astma, plötslig spädbarnsdöd, diabetes, fetma och okontrollerat, impulsivt våld vilket är precis de störningar som drabbar världen idag. Många av dessa tillstånd var tidigare ovanliga men de blir mer och mer vanliga allteftersom vaccinationsprogrammen ökar. Coulter påpekar också att "àkikhostetoxinet används i laboratorier för att framkalla hjärninflammation hos försöksdjur.ö

En tysk undersökning fann ett samband mellan vaccinationer och 22 nevrologiska störningar, som inkluderade koncentrationssvårigheter och epilepsi. Det avdödade viruset i vaccinet kan överleva och mutera i den mänskliga kroppen i många år, med oanade konsekvenser. Miljontals barn är deltagare i ett enormt grovt experiment och ingen ärlig, organiserad möda har blivit nedlagd av det medicinska etablissemanget för att ta reda på biverkningarna och fastställa de långvariga konsekvenserna.

Vaccinationssanning nr. 7:

"Vacciners långsiktiga biverkningar har i praktiken varit helt ignorerade, trots ett direkt samband med många kroniska tillstånd."

Vaccinationsmyt nr. 8:

"Vaccinerna är det enda tillgängliga sjukdomsförebyggande alternativet."

… eller är de det?

De flesta föräldrar känner sig tvingade att göra något för att skydda sina barn mot sjukdomar. Det finns ingen metod som ger 100%-ig garanti mot sjukdomar, men det finns bra alternativ till vacciner. Historien visar att homeopati har varit effektivare än den vanliga medicinen när det gäller att behandla och förebygga sjukdomar. Vid en koleraepidemi i USA 1849 så var dödsfallen, vid behandling med vanlig medicin, 48-60% medan de homeopatiska sjukhusen hade ett dokumenterat dödsfalltal på endast 3%[40]. Ungefär samma förhållande gäller för kolera även idag[41]. Nyligen utförda epidemiologiska undersökningar visar att homeopatiska medel är lika bra eller bättre än vanligt vaccin när det gäller att förebygga sjukdomar. Det finns rapporter som visar att i samhällen där människor blev behandlade med homeopatiska medel, efter det att de hade blivit utsatta för smitta, fick 100% skydd – ingen av de behandlade fick sjukdomen[42]. Homeopatiska medel kan man också ta när man blir utsatt för risken att bli smittad (vid epidemier, resor, o.s.v.) Eftersom dessa medel inte innehåller några gifter så har de inga biverkningar. Det har också visat sig att homeopatiska medel kan bota skador som är orsakade av vacciner, lika väl som kroniska sjukdomar, där vanliga mediciner har liten framgång.

Vaccinationssanning nr. 8:

"Dokumenterade säkra och effektiva alternativ till vacciner har varit tillgängliga i decennier, men de har varit bannlysta och förtegna av det medicinska etablissemanget."

Vaccinationsmyt nr. 9:

"Vaccinering är i lag forordnad, och därmed oundviklig."

… är den inte det?

Ö.a.: Denna myt handlar endast om tillämpningar av de amerikanska lagarna. Det är värt att nämna bara det att man i USA gärna vill intryck av att vaccinering är obligatorisk för alla, eftersom de sjukvårdande myndigheterna anser att alla måste ha skydd för att vaccinertotalt sett ska ha maximal effekt. Det uppfattas således som "besvärligt"när någon förälder ifrågasätter vaccinering. Det är i sådana fall bekvämast att hänvisa till de gällande lagarna och hota de undrande och oinsattaföräldrarna. Det har förekommit att man med tvång vaccinerade barn till föräldrar som icke önskade detta, och detta utan att ha gått den juridiska vägen.

Faktum är att det finns te undantag som kan tillämpas i de flesta stater i USA.

Normalt kan inte ovaccinerade barn hindras från att delta i undervisningen i allmänna skolor och colleges, utom underlokala epidemier. Det finns dock signaler från Australien som vittnar om motsatsen. Där finns det sjukvårdspolitiker som är så övertygade om vacciners förträfflighet att de på fullt allvar föreslår att ovaccinerade barn ska hindras från att delta i undervisningen i allmänna skolor. I sverige är det frivilligt om man vill låta sina barn vaccineras (bortsett från alltför ofta förekommande angrepp från den övertygade sjukvårdspersonalens sida).

Vaccinationssanning nr. 9:

"Juridiska undantag är möjliga för de flesta, men inte alla USA medborgare." 

Vaccinationsmyt nr. 10:

"De hälsovårdande myndigheterna sätter alltid hälsan före alla andra angelägenheter."

… eller, gör de det?

Vaccinationernas historia är belastad med dokumenterade exempel där förfalskningar och lögner har använts för att framställa vaccinerna som mäktiga beskyddare mot sjukdomar. Det motsatta förhållandet har många gånger varit fallet och de har försenat och även haft en omvänd effekt på minskningen av epidemiska sjukdomar. Storbrittanniens Hälsodepartement har erkänt att vaccinationsförhållandet bestämde diagnosen av erhållen sjukdom. De som var vaccinerade mot en viss sjukdom fick en annan diagnos – sjukhusjournaler och dödsattester blev förfalskade. Många läkare vill inte ställa diagnos på den sjukdom mot vilka barnen är vaccinerade! (Detta förekommer även i Sverige. Ö. a.) På det sättet hålls "mytenö om vaccinernas nytta vid liv.

Man kan inte enbart skylla på läkarna. De som studerar medicin har få skäl att ifrågasätta det som de får lära sig (vilket inte inkluderar det som finns i denna rapport). Ironiskt nog så är medicinen ett fält som kräver anpassning och det finns mycket lite tolerans för avvikande meningar om det som är den rådande inställningen. Läkare kan ju inte varna dig för något som de inte själva känner till och när de har börjat praktisera har de lite tid för vidareutbildning. De är, på sätt och vis, fångar i ett system som motverkar att de självständigt inhämtar information och bildar egna åsikter. De få som vågar ifrågasätta det rådande systemet blir ofta utfrysta; de är enligt lag bundna att följa FDA:s föreskrifter.